Pappa spelade mandolin och farfar var skomakare och gitarrist men trakterade även dragspel och mandolin.
På mors sida var morfar tenor som gärna trampade orgel och lirade piano.
Föddes med permanent hörselnedsättning och försökte
som spädbarn att nå upp till tangenterna.
Vid dryga 2 år spelade han egna låtar. Som 5-åring hörde
han Charlie Nordman på radion och blev förtrollad.
1971 blev Göteborg den nya hemorten med pianot på plats i miljon
programs lägenheten.
Mor och hennes nya fästman hade gärna sena musikaliska fester i
Gårdsten som påverkade Lasse sedan småskolan. Denne spelade
gitarr och sjöng. Fästmannens far var musikalisk och hade spelat
SÅG i TV-programmet Hylands Hörna. Hans bror spelade det mesta
och lärde Lasse Boogie-Woogie på pianot – efter mycket tjatande.
Det bästa han då visste var att låtsas sova, för att
lyssna på när de jamade - så Lasses sextiotalsrepertoar
sitter som gjuten!
Medan blivande rockstjärnor som klasskamraten Johan
Herlogsson (sedermera Snowstorm, och Norden Light ) tillverkade trägitarrer
utan strängar
på slöjdlektionerna, spelade Lasse på lokala butikskedjor,
lärde Johan att stämma en vanlig gitarr och blev tvåa i Göteborgspostens ” de
okändas revy” efter Jörgen Mörnbäck . Vi pratar
70-tal och Lasse gick i mellanstadiet. I högstadiet blev det skolband
och eget låtskrivande med framförande på Lisebergs stora
scen. Idrotten tog över hans liv och han lämnade musiken för
att några år senare åtrerkomma med sångerskan Karolina
Vucidolac i ett popband.
Han träffade senare den skotske musikern Midge Ure från det välkända
popbandet Ultravox. Ure var intresserad av dem och pratade om stor lansering.
Men Ure hade ögonen på fler band och valde att satsa på ett
annat gäng i stället. Han började i ett dansband och turnerade
på heltid. – Det var ett hårt arbete men en bra skola.
Här lades grunden för den framtida disciplinen.
Han började jobba i en musikaffär. Musiken tog
upp all tid. – Det
blev ett kreativt kaos. Musik dygnet runt. På jobbet, efter jobbet,
dygnet runt, berättar Lasse. Men kaoset övergick så småningom
till ett lugnare liv. Han bildade familj och började jobba som resande
försäljare och blev till slut försäljningschef. Musiken
hamnade helt i skymundan. Mot hans vilja. – Han insåg det strax
före han fyllde 40 och gjorde en rockad i livet. Det är inte så här
jag vill leva, tänkte han. Livet är för kort.
- Efter 12 år utan aktivt musicerande frigjorde han sig. Musicerandet
tog ny fart igen och han gick med i flera band. I samma veva började
han arrangera jam-sessioner på olika klubbar i Göteborg. Projektet
utvecklade sig till ”I love jam”, (www.ilovejam.com)
ett uppskattat evenemang som växte till sig och som mest innebar 350
arrangemang per år.
Han har spelat med allt och alla i Göteborgs Blueselit och har medverkat
till att Göteborgs Blueskultur är den starkaste i landet på grund
av sina arrangemang.
Numera Närkebo och aktiv i flera projekt såsom Malmsjö Experience.
Han har även ett förestående samarbete med basisten Janne
Pettersson och spelar i ett Bluesband från Örebro. Skriver även
lyrik, poesi och jobbar med en bok.
Bild: Överst t.v Polismyndigheten
i Göteborg (passfoto)
Bild: Överst i mitten & nederst t.h © Annika
Nyström
Bild: Nederst i mitten © Vanja Fridhammar
-Övriga bilder: © Ulrika Malmsjö
Recensioner
"
Malmsjös innerliga pianosolo i den slitna "It hurts me to".
Det var strålande vackert och det glittrade speciellt mycket från
det silvríga i skjortan av magi. Tiden stod stilla, endast stunden
levde och man blev ett med musiken.” (Claes Adolfsson 2004-06-12).
" Endast en sång - men en juvel. "Summertime" i Lasses läckra arrangemang - och publiken blev helt tyst - man kunde höra ståpälsen resa sig." (Christer Fridhammar 2004-05-31)..
" Och när Al får hjälp av Lasse på pianot förblir inte en enda tangent eller enda själ hos publiken oberörd. Tungt." (Claes Adolfsson 2004-04-24)..
" Och så "24 Hour Blues" med totalt urläckert keyboard från Lasse" (Christer Fridhammar 2003-07-13)..
" Vinnare av Scandinavian Blues Contest blev i år Bitter Blue, ett fyrmannaband från Härnösand. Mina egna favoriter till segern var dock Malmsjö Blues Band i konkurrens med Jacob & The Jackals." (Kjell Wikström - Jefferson nr. 137)..
" Lasse Malmsjö drillade förstås på elegant keyboard" (Christer Fridhammar 2003-02-16)..
" Bländande klaviaturintron och solokaskader från Lasse Malmsjö" (Christer Fridhammar 2002-12-20)..
" Lasse M chockade som alltid med sin keyboardekvilibrism (tack för "Summertime"!) (Christer Fridhammar 020928)..
" Storslagen pianointroduktion från Lasse Malmsjö.. Plus ett helt förödande pianosolo från Lasse. Set nummer tre inleddes med 'Summertime', elegant arrangerad av Lasse som en hyllning till sin mor. För mej kvällens bästa nummer - den karlen är otrolig! Tycke och smak: publiken jublade!" (Christer Fridhammar 020125)..
Har spelat/ spelat in / jammat med:
Otis Grand, Lil Jimmy Reed, David Sundby, Karolina
Vucidolac, Nikke Ström,
Chris Lindh, Bo Ahlin, Lollo Gardtman, Peter Almqvist, Johan Herlogsson,
Pontus Snibb, Bernt Andersson, Kalle Ruuth, Sten Löfman, Pontus Engborg,
Jonas Tångström, King George, Eric Wakenius, Georg Lassen, Al
Tehler, Johan Johansson, Erik Bodin, Gunnel Samuelsson, Ronny Jarepalm, Mikael
Kähäri, Mårten
Magnfors, Mats Götherskjöld, Henrik Pilen Pilquist , Gian Kündig,
Simon Lindekrantz, Wolfgang Bünz, Martin Landin, Mats Lundberg, Kent
Börjesson, Bo Hansson, Sture Elldin, Brian Kramer, Jonas Åkerblom,
Stefan Bellnäs, Fabien Attie, Marion Wikars, Fred Olsson, Sebastian
Sandberg, Fredrik Nyström, Ola Inslunder, Andreas Lange, Jöran ”JR” Robertsson..
och otaliga många fler – ingen nämnd – ingen glömd..
Bild ovan: © Ulrika Malmsjö
Ulrika Malmsjö - Den 2a december 1966 klockan 04.30 såg ett par blå morgongryningens ljus. De blå skulle sedermera - lagom till skolstarten - ändra färg till grönbruna, men glimten som fanns däri skulle bestå så länge hon andades, lr som de gamla grekerna sa: ”dum spiro spero”.
Som nummer 3 i syskonskaran och enda flickan bland 4 syskon, växte jag upp oförskyllt beskylld bortskämd och med en glupande aptit på ifrågasättande. Ingen fråga var för obetydlig för att ställas och ingen åsikt var för självklar för att inte kunna analyseras och så länge jag visste jag hade rätt ( i att ifrågasätta, inte alltid i sakfrågan) så levde jag mitt liv just så.
Det var ena sidan av mig.
Den andra var min förmåga att anpassa mig – och det kan tyckas vara en kontradiktion – men istället blev det en bra balans i livet som jag bibehållit och hoppas bibehålla till dess ingen måne finns. För mig.
Bild längst upp t.v © Matz Jonsson
-Övriga bilder: © Ulrika Malmsjö
Det var min personlighet, nu till min konstnärliga sida, vilket kanske är mest intressant i detta forum.
Jag växte upp i lilla staden Kumla med musik. Min far spelade bas och sjöng i ett dansband (Messings) för allmän publik och dragspel och gitarr för specifik publik (mig) företrädesvis när jag skulle sova (pinsamt långt upp i åldern..)
Jag började spela fiol på musikskolan när jag var 10 år – tvingades till slut lära mig noter (efter att min lärare efter något år upptäckt att jag spelade allt på gehör..) och tog sedan fiollektioner i 10 års tid och lärde mig under tiden att spela gitarr själv. Mitt första jobb efter gymnasiet var som suzukilärare i fiol och som gitarrlärare, där jag var tvungen lära mig spela gitarr efter noter också, eftersom kurslitteraturen utgick från det..
Efter diverse förflyttningar (Gällivare- Kumla- Höllviken) hamnade jag åter i Kumla där jag återupptog fiolspelningen i symfoniorkestern och började jobba på kulturskolan – först som fiollärare och sedan på drama och gitarr, vilket jag jobbar med än idag.
Sång och dramatik har jag sysslat med hela livet, det är nog medfött;) Sjungit i band och i kör och ensam och med pappa på äldre dar och i olika teateruppsättningar.
Sedan jag träffade Lasse, så har det blivit mest han som jag musicerat ihop med, vilket är mycket tillfredsställande, då vi kompletterar varandra mycket bra!
Tänkte jag var klar där, då jag kom på att jag skulle skriva om mina influenser.
Förutom all musik jag fått från föräldrar (Owe Thörnqvist, jazz, skillingtryck i 58 verser som sjungits utantill av pappa och sextiotalsdansbandsmusik) så är jag i stort sett uppvuxen med Beatles, 10cc och Queen, varvat med lite syntetisk musik á la Art of noise” och div annat. På äldre dar har jag börjat lyssna på annan musik (dels på grund av en 11 år yngre bror och drygt 20 år yngre barn) som tex Muse, Jamiroquai, Chris Cornell, R.H.C.P., S.O.A.D. och så vidare i NÄSTAN all oändlighet. (Har fortfarande, och kommer förmodligen alltid att ha, v ä l d i g t svårt för tråkig musik.. lyssnar gärna JOBBIG musik, men ALDRIG tråkig. Tack.)
Som jag brukar avsluta: Musiktips emottages med tacksamhet (och viss skepsis förstås;))
Man har det så roligt man gör sig.